Om mindre än två månader är det val till EU-parlamentet. Endast en av tre väljare är medvetna om det. Bland borgerliga väljare är engagemanget större än bland oppositionens. Det är tragiskt men inte förvånande. Det är i regel väldigt lite debatt om EU-politik i Sverige vilket självklart leder till ett lågt valdeltagande. Det är också ett bra exempel på hur dåligt EU fungerar.
Om vi ska vara medlemmar i EU så är det ett måste att alla beslut är väl förankrade hos befolkningen. Vi måste prata lika mycket om den europeiska politiken som vi pratar om den inhemska, speciellt eftersom EU är på väg att få mer makt. Nu är det inte så. Man kan tydligt se resultaten, till exempel i form av den nya, ruskigt impopulära, Ipred-lagen. En politisk linje om hanterandet av fildelare antas på EU-nivå utan vi pratar om det alls, och den svenska staten måste rätta sig efter den linjen. Helt plötsligt har vi en reaktionär lag som ingen tycker om. Ett ganska stort demokratiskt problem.
Det är kanske inte så konstigt att vi inte pratar om EU. Ett ökat valdeltagande skulle med största sannolikhet ge ett mer vänsterorienterat EU-parlament, borgerligheten säkrar alltså sin ställning genom att genomföra alla reformer i smyg.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, om Lissabonfördraget går igenom så flyttar jag till Norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar